Aldrig är livet helt bra.

Först förlorade jag min bästa vän. Vi som svor på föralltid. Vi som sa att inget kunde knäcka oss. Så många fel vi hade. Sen var jag väl den "utsatta" i klassen i säkert flera månder. Jag fick veta att min dåvarande kille var otrogen mot mig. Och fick sen veta att han bara va tsm med mig för att sitt ex avensjukt. Riktigt SVIN. Sen träffade jag fel kille. En kille som inte va nå bra, han ville aldrig mer än att ha sex. Men jag fortsatte hoppas på att det skulle bli något. Men när han började träffa min bästa kompis på slutade jag hoppas. Jag insåg vilket stort misstag jag hade gjort. Jag har sårat andra och det har gjort mig ledsen. Jag förlorade en till vän. Jag vet inte ens varför. Det är svårt att veta när den personen bara slutar prata med en. Jag ljög som bara den för mamma och nu 6 månader senare så får jag nästan inte sova hos någon. Det är något jag ångrar extremt mycket. Mamma brukar alltid säga att ett förtroende tar lång tid att bygga up men går fort att förstöra. Jag tänker väldigt ofta på det nu och försöker att alltid vara ärlig. Jag förlorade en syster och en bästa vän. Hon som alltid fanns där. Men också hon som svek mest av alla. Vi har hittat tillbaka nu, och det är skönt. Allt det här som har hänt dom senaste 9 månaderna har varit jobbiga, dom är jobbiga. Men jag mår bättre nu. Jag har min bästa vän therese och jag har min underbara pojkvän robin och dom har fått mig att må bra igen, dom har funnits där när jag har behövt någon att prata med eller någon som torkar tårarna. Dom har fått mig att inse att jag är den jag är, och att jag inte kan ändra på det. Folk får tycka vad dom vill. Jag vet vem jag är och jag är stolt över att vara jag, Malin Alexandra Söderlind.

Jag är en stark person och jag kan klara allt bara jag vill.
Men just nu känns det helt fel att säga så för jag har inte
tillräckligt med ork, tror jag håller på och blir sjuk och allt
går emot mig. Inget funkar som det ska. Inget är som det
ska vara. Jag vill bli stor, jag vill bli vuxen och jag vill gå
färdigt skolan och jag vill ta körkort och allt det. Men mest
av allt vill jag flytta hemifrån. Jag vill visa att jag kan klara
mig själv och jag vill ha något som är bara mitt. Bara min
lägenhet, bara mitt kök, bara toalett. Bara mitt eget.
Jag vill inte ha någon som säger åt mig att jag ska göra
si och jag ska göra så. Jag vill inte behöva stå för andras
fel. Jag vill ha det litet och mysigt. Bara så som jag vill ha det.


skola idag, mådde as, fick inloggnings saker så nu kan jag göra mina gmnasieval,
de blir handel på carlforska första,
samhäll på carlforsa andra och tredje vet jag inte.. Ska iaf prata med syon på måndag så får väl se sen.. Hem till therese, mådde fortfarande inge bra, sen hem. och nu mår jag ännu sämre. så det blir inge träna för mig idag..