Ska det vara såhär?:'(

Ska jag verkligen behöva gå igenom det en gång till? Det var tillräckligt jobbigt förra gången. Och att jag har fått tillbaka det personen är jag verkligen glad över. Hon som alltid fanns där, hon som var min första riktiga bästa vän. Vi gav upp men vi har hittat tillbaka. Det är skönt<3 Men bara för att allt blir bra så ska det ju (såklart) alltid vara något som är dåligt eller jobbigt.. Lixom hallå, vad är det för liv? Kan jag aldrig få vara riktigt lycklig? Alltid ska något förstöra. Är det jag? Är det mitt fel? Är det alltid mitt fel? Det känns som det. Det är nog jag. Det är nog mitt fel. Det är nog alltid det. Eller är det så att jag letar fel? Nej, det är det inte.. Du fanns där som en räddande ängel när det blev som det blev, du höll i mig när jag var på väg att falla, du fick mig i rätt riktning. Vad hände med allt det? Betydde det inget för dig? Jag tror att det gjorde det faktiskt. Men jag vet inte säkert, kommer jag någonsin få veta det? Är det såhär du ska lämna mig? Är det de du gör? Jag vet inte. Men jag vet en sak, jag vet det väldigt väl och det är att du gör PRECIS samma sak som hon. När hon "sa upp" våran vänskap i ett halvår. Jag hoppas att det inte är det du gör. Jag vill inte att du ska göra det. Visst vi bråkar, vi är ovänner ett tag, men det är alltid du som kommer fram och börjar prata. Varför går det inte nu? Varför orkar du inte nu? Är det jag? Har jag gjort nått? Säg det i så fall. Jag vet att du har det jobbigt nu, men tappa inte bort din personlighet. Glöm inte vem du är eller i alla fall, den du en gång var. För det är den Therese jag älskar som min bästa vän och ingen annan. Ingen annan person och ingen annan du.